28. Dirty Dancing
Det smutsiga håret på din arm reser sig lite eftersom våren inte riktigt hunnit ta över.
Vi sitter tätt intill varandra då bristen på utrymme är stor på min lilla trapp.
Den spänning som finns innan en första kyss hade hängt i luften ett decennium och fick den tunna vårluften att förtätas.
Jag skiftar ställning och för en sekund vidrör mina tunna fingrar hans underarm och han rycker till som stungen.
Han säger något praktiskt om fågelbon i skorstenen och trots att det var menat som en isbrytare ligger isen bara tjockare över det outtalade.
Jag särar mina läppar, fuktar dem och tar sats för att säga något, men ändrar mig och tittar bort.
Så minns jag hur fötterna i de tjocka kängorna rörde sig över det golv vi gjort till vårat, hur jag önskade att han drog mig ur hörnet och satte mig på en piedestal, hur allt imploderade i en stad för liten att kallas stad.
Jag lägger min hand över hans och han säger till mig att smutsen smittar. Hans mun förvandlas till något som borde bli ett leende men som endast dör bort, som vägar aldrig vandrade.
När halsen och huvudet på de breda axlarna vrider sig åt mitt håll för jag mitt huvud mot hans, lite för ivrigt, han säger ”Nej” och hela min uppväxt förvandlas till grus.
När han försvunnit finns det endast fem spår kvar efter honom; fem cirkelformade smutsprickar på varje finger.
När han försvunnit funderar jag över val, över att följa känslor eller följa tankar, ifall tankar och känslor är samma sak, och vart jag varit om jag förut haft mod att följa hjärtat för längesedan.
När han är borta sitter jag vid mitt piano och låter timmarna gå, låter allt som varit förvandlas till något som är, fångar det för evigt i en bubbla, skör som glas, tålig som stål.
